när man har ett hus på hjärnan

20130528-103740.jpgNär jag var liten bodde jag några mil ut på landet. Varje gång vi åkte in till stan var ett äventyr och det kändes som att vi aldrig skulle komma fram. Fram kom vi, och när vi åkte på Drottninggatan var det alltid ett speciellt hus jag tittade efter. Det mystiska huset. Huset fick mig undra vem som bodde där, vad som hänt i huset, vilka som bott där innan… det fascinerade mig så enormt mycket! Några år senare när jag blev vuxen skulle det visa sig att min bostadsadress skulle bli just Drottninggatan, och att jag skulle gå förbi det mystiska huset nästan varje dag. Och jag undrar fortfarande. Jag fascineras fortfarande.

För varje år som går så ser huset mer och mer förfallet ut. Det har börjat växa träd mitt på gräsmattan och häcken är aldrig klippt. Balkongen rasar snart ihop och det hänger trasiga gardiner i fönstret. Trasiga barnleksaker ligger omkullvälta och flyttas aldrig på. Vem bor där? Vem äger huset? Varför är det ingen som tar hand om det?

Inredaren i mig ser ju husets potential. Speciellt denna typ av hus dras jag till. Rena linjer. Funkis. Fyrkantiga kuber. Åh, tänk om jag kunde få ta hand om detta hus. Så fint det skulle kunna bli. Ett hus som passar på gatan som det ligger… Drottningens gata.

Om någon vet något om detta hus, hör av er!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s