När jag var sjuk så underhöll jag mig genom att klicka hem lite grejer från Lager157, det var ju så himla billigt. Igår kom paketet och det kändes som julafton!! Converse, öronpluttar fr skullcandy, två par solglajor och en fin sjal, allt för totalt 700 kr!
Klockan är 6.32 och jag tänkte det var dags för ett nytt inlägg. Är duschad, har slurpat i mig min morgonsmoothie och ska nu börja kleta på lite smink innan jag går till bussen. (och klär på mig och tar av turbanen såklart…) hehe.
Är lite nervös inför att gå till jobbet, för jag anar att det kommer ligga en hel del saker på mitt skrivbord som måste fixas asap. Ja ja… tur att jag har semester snart! ;)
(hahah gillar ni min morgonrock eller vaaaad!!)
Nu när jag varit hemma sjuk i stort sett hela veckan har jag börjat fundera över det där med hemmakläder. För mig är det väldigt bekväma kläder som verkligen inte behöver vara snygga. När jag var liten och kom hem från skolan åkte ”skolkläderna” av och istället klädde jag mig i mjukisbyxor och stora bylsiga tröjor. Trodde alla gjorde så men jag minns att vissa av mina vänner inte alls hade samma rutin, utan deras ”skolkläder” var även deras ”hemmakläder”.
Hur är det nu då? Vi kan ju komma överens om att om man nu ska ha hemmakläder bör de ju vara lite extra bekväma. Men måste de vara snygga? Ja eller nej? Eller vi kanske ska vända på frågan: måste de vara fula?! (För jag har ju såklart fått för mig att hemmakläder måste vara fula, för annars skulle man ju lika gärna kunna ha dem annars också eftersom de var snygga och då vill man inte slita på dom hemma.) Jag känner mig lite koko. För varför ska man inte kunna ha fina, men bekväma kläder hemma hos sig? Varför skulle man inte vilja klä upp sig i hemmet, även fast de är bekväma kläder? Kanske borde man börja försöka vänja sig av med det här? Börja välja mjuka, sköna och fina kläder med omsorg även på helger och kvällar?
Skulle kunna fortsätta skriva om detta ämne i en evighet känner jag. Måste nog sluta vara sjuk, för då börjar jag uppenbarligen fundera över sådana här i-landsproblem. Ha ha.
Nu ska jag vara ärlig. Ibland känner jag att jag spyr på mig själv. Inte bokstavligt talat såklart, men ni fattar. Ofta skriver jag att jag ”vill ha det” eller ”önskar mig det”… bara saker hit och dit. Jag är en pryl-junkie, gillar fina saker och skulle gärna ha en massa pengar så jag kunde köpa vad som helst. Till både mig och mina nära och kära.
Min poäng med det här inlägget är att visa att jag vet om det. Jag vet om att jag är ytlig och slösar en massa energi och drömmar på ytliga ting.
Jag kommer så klart fortsätta att vara samma person, samma person som gillar saker och vill ha det fint runt omkring sig. Som blir glad av att få en fin present eller så. Så mina inlägg om prylar kommer fortsätta, men ta dem för vad dom är… inlägg… inte verkligheten.
Inte så pigg tjej idag. Legat lite halvfebrig hela helgen och borde väl kanske ha stannat hemma imorse, men ni vet hur det är: för många kundmöten inbokade och kände helt enkelt att jag inte hade tid att vara sjuk. Och det kommer bita mig i rumpan sen, I know…
Gillar smycken som ni kanske har märkt. Speciellt armband, ringar och örhängen. Och halsband. Och klockor. Så eeh, det är ju faktiskt alla smycken när jag tänker efter. Såg nyss denna nedan och blev kär. Men alltså, den kostar 5995 kr. For real?? Yes… in my dreams…
Kanske inte världens bästa kvalité på bilden, men jag slänger ut en fredagens idag. Var på födelsedagsfest hos Emelie som blivit hela 25 år, woho!
attvarasofia 